Ljuset kommer från Skagen

Ljuset kommer från Skagen

Till Skagen kom en gång några av Nordens främsta konstnärer för att leta efter nya motiv, men också på jakt efter glädje och gemenskap. Och även om de alla är borta sedan länge finns mycket av det de sökte alltjämt kvar - havet, sanden och det fantastiska ljuset.

Vissa platser tycks ha en alldeles speciell dragningskraft. Det är svårt att exakt peka på vad det är som lockar, men förmodligen är det en kombination av naturupplevelser och atmosfär. Ta bara Provence i Frankrike. Eller Skagen uppe på Danmarks nordspets.

Som så många andra platser har Skagen flera ansikten. På våren och hösten är det fridfullheten och de öppna horisonterna som lockar. Morgnarna är lite kylslagna och blåsiga. En och annan solstråle letar sig ner genom diset och lyser upp de ödsliga stränderna. Det luktar hav, salt och sand.

På sommaren är allt så annorlunda. Stränderna fylls av förväntansfulla turister. Det kan till och med bli kö när man ska färdas den korta sträckan ut mot nordspetsen. Där, mellan sanddynerna, kör ett litet traktordrivet sandtåg fram och tillbaka från parkeringen och ut till Grenen.

För det är till Grenen alla söker sig, denna säregna strandtunga som likt en orm slingrar sig fyra kilometer ut till havs och därmed sätter punkt för Danmark. Det är ett fascinerande sandlandskap som förändras från dag till dag. Och visst är det något speciellt att befinna sig på ett lands yttersta spets. Vågorna rullar in från höger och vänster och kolliderar framför ens fötter. På ena sidan det förhållandevis lugna Kattegatt, på den andra sidan det mer upproriska Skagerack.

Det sägs att Grenen har en miljon besökare varje år. Det är inte svårt att förstå. Skagen är för Danmark vad Nordkap är för Norge. Framför allt fascineras man av ljuset. Kombinationen av sand, salt och sol skapar ett säreget lyster. Dessutom finns inga berg, kullar och åsar som kastar tunga skuggor över landskapet.

Det var detta ljus som för drygt hundra år sedan lockade så många konstnärer till Skagen. Det blev också början på en synnerligen kreativ period som anses vara startpunkten för det nordiska friluftsmåleriet.

Alla vägar går till Skagen, skulle man kanske kunna säga, om romarna ursäktar. I alla fall på sommaren. Då trängs hundratals fritidsbåtar från när och fjärran i gästhamnen, och då kommer bilturisterna i kolonner för att njuta av solen och de härliga stränderna. Får man tro turistbroschyrerna är Skagen den plats i Danmark där solen skiner allra mest.

På den populära gågatan Sankt Laurentivej flödar folklivet. Så också i småbåtshamnen med sina inbjudande utomhusserveringar och de typiska röda fiskebodarna där det säljs färsk fisk och skaldjur.

En kort promenad bort från centrum leder till Brøndums hotell. Där i matsalen höll de omtalade Skagenmålarna till när det begav sig. "Hela sällskapet satt från morgon till kväll kring bordet oavlåtligt ätande, drickande, debatterande", för att citera författaren Georg Brandes.

Hit kom även H.C. Andersen. Hans närvaro fick dramatiska konsekvenser. Efter att ha plågats av den berömde besökarens envetna tjat, ställde fru Brøndum fram den stekta rödspettan med en smäll, för att därefter - ilsken och förnärmad - bege sig till sitt rum och föda fram en liten flicka. Flickan fick namnet Anna och blev som vuxen en ypperlig konstnär. Hon gifte sig med Michael Ancher, som kom till Skagen i början av 1870-talet och blev något av en centralgestalt för konstnärskolonin.

Passa på att besöka parets hem på Markvej 2. Det är en intressant upplevelse. Hade det inte varit för den diskreta larmanordningen - spindelnätstunna trådar som löper mellan tavlor och prydnadsföremål - kunde man lätt tro att makarna just lämnat bostaden för att ta en nypa frisk luft.

Michael och Anna Anchers hus i alla ära, men viktigare är förstås Skagens konstmuseum, för övrigt det näst mest besökta museet i hela Danmark efter Louisiana utanför Köpenhamn.

Totalt rymmer museet närmare 700 tavlor, som tillsammans täcker in perioden 1830-1930. Reflexerna från havet, den vita sanden samt dåtidens mustiga persongalleri skapade en nära nog outtömlig motivrikedom. Färgerna går ofta i en ljus, pastellaktig ton. Det är en lätt och romantisk stil utan att därför förfalla till det banala eller inställsamma, även om gränsen emellanåt är hårfin.

Mest omsvärmad är Krøyers "Frukost i Skagen". Och även om man gärna vill tro att konstnärerna levde ett idylliskt och bekymmersfritt liv var verkligheten förstås mer komplicerad. Krøyer, till exempel, övergavs av sin hustru för den svenske kompositören Hugo Alfvéns skull och dog sedan svårt sinnessjuk. Hans tavlor lever dock vidare och finner ständigt en ny publik.

Skagen har en lång och dramatisk historia. Området närmast staden är ett av de tidigast bebodda i Danmark. På 1400-talet gjorde sig Skagen känd som en betydande handelsstad med drygt tretusen invånare väl spridda mellan sanddynerna. Men svåra stormar, minskat fiske och envist återkommande krig förpestade invånarnas tillvaro, och i slutet av 1700-talet fanns det bara drygt sexhundra personer kvar. Olaus Olavius konstaterade uppgivet att Skagen var en hopplöst sandhärjad by, liksom en "tröstlös fläck på kartan".

Talar man om sanden går det inte att förbigå Sankt Laurenti. Många besökare tror att huvuddelen av kyrkan fortfarande ligger begravd under sanden. Men den revs redan på 1800-talet då sandflykten gjorde det omöjligt att ta sig in genom kyrkporten. Tornet fick i alla fall stå kvar som sjömärke.

En annan sandupplevelse är Råbjerg Mile - eller Jyllands vandrande sanddyn, som den också kallas. Den är Danmarks största i sitt slag och ligger en bit söder om Skagen. Det är nästan overkligt att vandra i detta märkliga sandlandskap. Nere vid vattnet står en fyr som långsamt håller på att begravas av en 76 meter hög sanddyn.

Idag är Skagen i högsta grad en levande ort, även när turisterna lyser med sin frånvaro. Hamnen, som är en av Danmarks största fiskehamnar, byggdes i början av 1960-talet. Det innebar att man inte längre behövde dra upp båtarna på stranden, vilket fortfarande förekommer här och var på Jyllands västkust.

Men trots en påtaglig framtidstro och långtgående moderniseringar genomsyras alltjämt miljön av svunna tider. Det gäller inte minst de karakteristiska gulkalkade husen som kantar de smala vägarna ner till hamnen. Att man befinner sig i en småstad går inte att ta miste på.

Allt har som bekant sin tid. I Skagens fall blev konstnärernas ankomst startskottet för en intensiv utveckling, både på gott och ont. Hur som helst är det ett perfekt resmål. På våren och hösten för att få lugn och ro och slippa undan vardagens stress, på sommaren för att sola, bada och glädjas åt det danska gemytet.

Text: Uriel Hedengren
Foto: Danmarks Turistråd

Fler reportage

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.