Pebble Beach

Pebble Beach

Pebble Beach är inte bara USA:s bästa bana. Det är också ett minne för livet. En blandning mellan nationalpark och golfhimmel.

Jag kommer ihåg vad min spelkamrat sade när han stod på Pebble Beachs första hål. Han var så upphetsad av stunden att han bara kunde stamma fram orden: "Det här är verkligen stort. Det känns nästan som att spela i en kyrka."

Tio minuter senare puttade han i hål för en nia på ettan. I vanliga fall skulle dagen vara förstörd, men när det gäller ett besök på Pebble Beach spelar resultatet nästan ingen roll. För en gångs skull lyckas även de mest inbitna tävlingsmänniskor ha en mer avslappnad inställning till spelet. När det gäller ett besök på denna bana är det viktigaste att njuta av att faktiskt vara HÄR.

Livsnjutarnas lekplats

15 mil söder om San Francisco ligger halvön Monterey som en skribent träffande beskrev som "det vackraste mötet mellan land och hav" på jorden. Här leder den berömda vägen "17 mile Drive" till Pebble Beachs golfparadis.

Vi befinner oss i John Steinbecks trakter. På samma sätt som Hemmingway är förknippad med Key West i Florida, är Steinbeck bygdens son i denna del av USA. Hans skildringar av trakten handlar om slitna människor som fick kämpa för sin överlevnad i fiskerier och konservfabriker. När man glider fram längs havet inser man snabbt att det enda som finns kvar från Steinbecks tid är den bedövande skönheten. I övrigt har Monterey förvandlats till de rika livsnjutarnas lekplats.

Det kommer därför inte som någon större överraskning att greenfeen på Pebble Beach är rätt saftig. 305 dollar för 18 hål är vad många betalar för ett helt års golf i Sverige. För att motivera denna dryga utgift krävs nästan att man intalar sig att det handlar om ett besök i klass med världens sju underverk. Vissa saker bör man helt enkelt se - åtminstone om man är en hängiven golfare. Tidningen Golf Digest utnämnde nyligen exempelvis Pebble Beach till USA:s bästa golfbana.

När man ändå har spenderbyxorna på är det lika bra att checka in på golfbanans hotel The Lodge. Det är en uppvisning i lyx och hög standard som man inte glömmer i första taget. Både badrum och klädkammare är så stora att man nästan går vilse. Öppen spis är förstås standard. På rummen finns matsedlar där man kan beställa lunchlådor som lämpar sig utmärkt för "golf och shopping."

Det finns mängder med dyra affärer runt klubbhuset vars priser förmodligen framkallar ett och annat akut blodsockerfall. Bland annat kan man köpa 18 vinflaskor uppkallade efter varje hål på banan. Pris: 3000 dollar.

Det är förstås inte billigt att bo på The Lodge, men fördelen är att man får företräde till starttider. Det finns för övrigt ytterligare två hotell och tre banor på området som tillhör Pebble Beach Golf Resort.

Stormbyar

Det som gör Pebble Beach till en blandning mellan nationalpark och golfhimmel är de bedövande vackra hålen längs havet. Nio hål spelas intill dramatiska klippformationer och Stilla Havets dån. Det är nästan svårt att hålla ögonen på bollen inför denna hänförande syn.

Särskilt minnesvärda är hål sex till tio där en slicare aldrig är mer än en normal miss från katastrof. Högersidan vaktas av stup där vågorna dånar in mot bergsväggarna 50 meter nedanför. Även de bästa golfarna nalkas dessa hål med viss oro.

Sjuan är ett av banans mest kända hål. Ett till synes oskyldigt korthål på bara 100 meter, men där greenen är på en udde omgiven av vatten. Klubbvalet kan variera från allt mellan sandwedge till järntvå beroende på vindarna. Det sägs till och med att en del spelare har valt att putta från utslaget för att kunna hålla bollen under stormbyarna.

Det finns många oförglömliga ronder som har spelats på Pebble Beach. Som US Open för ett par år sedan då Tiger Woods visade hur oändligt överlägsen han är genom att vinna tävlingen med hela 15 slag. Det är den största segermarginal i någon major, fullt i klass med att en 1500 meters löpare skulle vinna en OS-final med ett helt varv!

En sådan spelare kunde aldrig Jack Neville - eller någon annan heller - föreställa sig när planerna för golfbanan drogs upp för mer än 80 år sedan. Neville, som är banans arkitekt, visste dock att platsen var så väl vald att golfare i alla tider skulle få närmast religiösa upplevelser bara genom att vandra på Montereyhalvöns skönaste del.

Anmärkningsvärt nog hade Jack Neville aldrig ritad en golfbana när han fick i uppdrag att skapa ett mästerverk som skulle stå sig i alla tider. Uppdragsgivaren hette Samuel Morse, som 1914 köpte tusentals hektar mark. Istället för att spekulera i bostäder längs den unika kuststräckan ville Morse att golfbanan skulle vara en magnet som drog till sig markköpare och hotellgäster från hela världen. Sällan har någon tänkt mer rätt. Så fort bygget var klart spred sig ryktet om banan som inte var lik någon annan på jorden.

Skicklighet och tur

De första sex hålen på banan ger en bedräglig bild av vad som väntar. Just när man invaggats i falsk säkerhet visar Pebble Beach huggtänderna. De tre par fyrahål som följer efter det lilla djävulska sjunde, är samtliga golfklassiker, som kräver allt av spelaren även en dag då det är någorlunda vindstilla. Banguidens käcka uppmaningar säger en hel del: Slå långt och rakt och se upp för havet till höger!

Det 390 meter långa åttonde hålet är det mest spektakulära. Efter ett blint utslag väntar ett andraslag som kräver mod, skicklighet och tur i lika stora delar för att lyckas. Om utslaget är perfekt behöver man ändå flyga bollen 170 meter över en avgrundsdjup vik som skär genom fairway. För att ytterligare komplicera saken är greenen väl inbunkrad och ytterst liten. Inte sällan piskar vinden från havet. Be en bön!

Det är vid den här delen på banan som det börjar bli svårt att hålla reda på slagen. De två amerikanska nybörjarna i vår boll har det inte lätt. Förmodligen skulle de inte ens klara Gröna Kortet i Sverige, men trots det ger de sig ut på en av världens svåraste banor. Man kan förstås fråga sig vad nöjet består i att slå bort fem bollar per hål, men vi konstaterar att dessa herrar förmodligen har råd med svinnet.

Alla som betalar för sig är välkomna att spela på Pebble Beach, även om nöjet sannolikt är begränsat för den alltför färske golfaren. Vår vandring i paradiset blir ovanligt lång i sällskap med våra hackande spelkamrater. Det är överlag inte ovanligt med rundor upp mot sex timmar - så ha mycket tålamod i bagen.

Ett hål på miljonen

När vi till slut kommer till det 17e hålet påminner jag mig om ett av golfhistoriens mest kända slag. Det skedde under US Open 1982. Spelets giganter Tom Watson och Jack Nicklaus var inblandade i en klassisk duell. På det drygt 200 meter långa par-3 hålet visade Nicklaus varför han är den golfare som har vunnit flest stora titlar genom tiderna.

Han placerade sin järntvåa några ynka centimeter från hålet och alla trodde att han därmed hade avgjort tävlingen. När Watson lite senare slog ut på samma hål visste han att det enda som kunde rädda honom var ett mirakel. Han placerade utslaget i tjock ruff bakom greenen. Flaggan var bara sex meter bort men läget så illa att han fick vara glad om han kunde placera bollen i närheten av hålet. Det sista som Tom Watson viskade till sin caddie var: "Jag ska sänka den!".

Några ögonblick senare dansade han runt på grenen i vild glädje. Tom Watson hade besegrat den stora Nicklaus med ett slag på miljonen.

För oss andra sker sällan sådana underverk på denna bana. Den enda gången en medelgolfare kan vara riktigt säker på att lyckas med något på Pebble Beach är när han köper en öl i baren efter rundan. Men på ingen annan plats kan dåliga slag tolereras och uthärdas som på Pebble Beach. Skönheten skänker ett lugn som skulle behövas på många banor av mer vardaglig karaktär.

18e hålet är en parfemma längs oceanen. Det tillhör en av golfvärldens mest kända hål och är en värdig avslutning på en upplevelse som innehåller allt från salighet till bollbrist.

Text: Jens Lind

Fler reportage

Fotoreportage:
Pebble Beach

Pebble Beach

En av världens bästa golfbanor tillhör också de vackraste.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.