Ouzo - med smak för livets goda

Ouzo - med smak för livets goda

En grekisk ö, en av de tusentals. Sol, blått hav, Tzatziki, Fetaost. Bläckfiskar på tork, gubbar som spelar Backgammon. Och ouzo. Det är Lesbos i ett nötskal.

Jag biter i en len solmogen persika. Ler och mumlar "jasså" till en liten krum gumma som ler tillbaka med tandlös mun. Vi är på väg ner till stranden i Skala Eressos. Det doftar av pinje och salt. Fyra kilometer lång breder den ut sig ut mot evighetens blå. I bortre delen badar de som vill nakna, närmare byn mer påklätt, avslappnat och fritt. Här njuter alla åldrar och kroppar. Vågbrus och skratt från badälskande i vattnet.

Det var också här som vislyrikern Sappho föddes för drygt 2.500 år sedan, vilket man dock inte märker om man inte söker och vet. I Mytilini står hon staty, spåren i Skala Eressos är mer osynliga, men det stolta arvet vårdas ömt och hennes ande lever kvar.

Hit kommer man främst för stranden, tavernorna på pålar ut i sanden och den avstressade stämningen. Solrosor, fikonträd och havet. Rofyllda turister hasar i gränderna, njuter långa middagar, solar, badar, umgås. Smuttar ouzo i solnedgången och lyssna till getskällorna från bergen.

Lesbos må vara okänd för många charterturister, men är för den skull ingen turistisk oskuld. Hit har både engelsmän, tyskar, danskar och italienare hittat, plus många semestrande greker. Till platser som Molyvos, Petra, Vatera, Plomari och Skala Eressos.

Massturismen har dock ej fått fotfäste, inga stora hotellkomplex och inga barnklubbar. Det är småskaligt, några hotell, mindre familjepensioner och "rooms to let". Öns främsta inkomster kommer från oliver, inklusive olja och andra bi-produkter, fisket och ouzo.

Ouzo kultur

På Lesbos tillverkas den mesta och bästa ouzon i världen. Efter den första lilla kafésittningen är vi benägna att hålla med. På ön finns omkring 15 destillerier som tillsammans tillverkar 30-40 olika märken, en av dem är Ouzo MINI som är Greklands populäraste ouzo. På kaféer och barer beställer grekerna bara 350 ml flaskor, aldrig en stor flaska. Man tar bara in en till, och en till, och...

Observera att här handlar det ej om "Nr. 12", den som de flesta nog känner som "tax-free och turist-ouzon". Här är den ej värd att kallas ouzo.

- Gjord på kemikalier och billigt hopkok för massproduktion, säger vår vän på ouzo-baren.

- Här gör vi ouzo, tillverkad med tradition, teknik och kärlek. Och med örter, främst anis, och friskt källvatten.

På Lesbos är ouzo kultur och både en betydande inkomstkälla och ett sätt att leva. Vi försöker leva som vi lär, varje kväll testar vi en ny på "The Dolphin", en av strandtavernorna i Skala Eressos.

Småflaskor med fantasifulla etiketter. Smaken skiljer sig förnimmbart, mer anis, vitare, sälta och alkoholstyrka. Allt beroende på destilleringsprocess och recept.

Ouzo know-how

Vi turister tar en ouzo som fördrink - kanske med lite nötter - men ska man vara korrekt grekisk bör man aldrig dricka enbart ouzo. Det krävs sällskap. Både runt bordet och i magen. Ouzo know-how handlar om när, hur och med vem och vad man dricker.

Se själva på gubbarna på kaféerna. De har alltid en liten assiett med några oliver eller en sardellbit vid sidan av sin ouzo, och även om de ofta sitter gloende tysta, är de inte ensamma. Runt dem sitter andra gubbar, och glor. Själva nyckeln till att dricka ouzo är att äta mezedes, små snacks som kan varieras i det oändliga.

Höga glas fylls med is och sen ouzo så det täcker isen. Därpå vatten efter behag. Ouzo är ingen snobbig sofistikerad dryck, i jämförelse med årgångsviner, Champagne, whisky och cognac. Det är en dryck som är folklig, social och alltid rätt. Under tiden dukas olika små rätter upp på bordet. Vår vän och hans vänner bjuder på lunch - hela eftermiddagen. Friterade zucciniblommor, inlagda sardiner, greksallad, oliver och bläckfisk. Våra ouzoglas fylls som en bättre grogg. Nya assietter, nya småflaskor...

Ouzo historia

Plomari på södra Lesbos är den främsta orten för ouzo, här finns världens enda ouzo-museum och de äldsta destillerierna. Det var här det började sägs det, när Efstathios J. Barbayannis år 1860 startade ett destilleri för ouzo-tillverkning.

Idag är det femte generationen som äger och driver företaget och Barbayannis ouzo är världsberömd i hela Grekland, för sin kvalitet och tradition. Det är i deras första fabrik som världens enda ouzomuseum finns, vägg i vägg med fabriken där de fyra olika ouzo-märkena klirrar fram. Från ax till limpa, eller rättare sagt från frö till flaska.

Förutsättningarna var och är de bästa tänkbara med ett milt och solrikt klimat, bördig jord, god tillgång på sötvatten, anis och hundratals kryddörter samt en geografiskt gynnsam position för internationell handel.

Dagens ouzotillverkning på Lesbos är modern och tekniskt industrialiserad, men känslan finns där, även bakom EPOMs kopperativa masstillverkning av MINI. Idag kan man som turist besöka både den stora fabriken, där bland annat MINI tillverkas, kooperativet EPOM i utkanten av Mytilini, samt Barbayannis i Plomari.

Molyvos

Vi färdas vidare norrut, upp i bergen förbi olivlundar, cypresser, fikonträd och pinjeklädda kullar. Vild skog och fält med betande kor. Sedan planar landskapet ut ner mot havet, vi är framme i Molyvos uppe i nordvästra hörnet. Vyn är storslagen med hus i sten och trä, som klättrar på berget upp mot den kvällsbelysta byzantinska borgen. I hamnfamnen tavernor och fiskebåtar.

Molyvos är en skönhetsupplevelse. Genuint grekisk med en kontinental touch. Det är en populär turistort. Men även många konstnärer, författare och poeter söker sig hit, lockade av magin i vattnet, ljuset och lugnet. Bland annat lär Leonard Cohen, Donovan och Bob Dylan ha Molyvos som fridfull reträttplats. Här finns konstgallerier, tavernor och eleganta kaféer, smala steniga gränder, roliga affärsgator med både ouzerior, slaktare, frukt- och souvenirshoppar.

En ny dag går mot sitt slut. Tillbaka på hotellbalkongen dukar vi fram vår lilla MINI och några pistaschnötter. Mycket handlar dock om stundens stämning, det kan jag inte förneka. Ouzo smakar inte lika hemma i soffan i januari. Men, här på Lesbos, är ouzo alltid rätt, inte minst när eftermiddagen flyter in i kväll och solen sänker sig i vågornas sandsmek.

Text: Susanne Hushagen

Fler reportage

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.