Mystikens Marrakesh

Mystikens Marrakesh

Solens guldgula fingrar letar sig fram mellan tunna springor i det halmtäckta taket som spänner ut över smala gränder. Silverkantade keramikfat i indigo, ebenholts och purpur glimmar, och en svag bris fyller näsborrarna med en frisk doft av mintte i denna ändlösa labyrint av snåriga gränder. Västerut leder vägen mot Atlantens vågor, österut breder Saharas ökenslätter ut sig och från nordöst tittar Atlasbergen ner på dig.

Mitt ibland pyramidliknande taginer och andra keramikkrukor sitter en man tätt intill sina varor. Ansiktet är djupt fårat och vittnar om solens intensiva strålar, som sprider sitt ljus över landet 320 dagar om året. Mannens ögon följer strömmen av människor som passerar och slutligen fångar de en ung kvinnas utforskande blick. Hon inbjuds genast att komma in för att närmare beskåda hans varor.

Mannen avfyrar ett bländande leende som dör lika fort som det föddes. Försäljningsivern som sprider sig likt en feber i gränderna, mattas ut i en uppgiven suck. Kvinnan är på väg därifrån. Men i Marrakeshs souker föds leendena och ivern på nytt och på nytt, och på nytt...

Folkliv och badhus

Runt Djemaa el Fna, det stora torget i den tusenåriga staden Marrakesh, trängs mängder av olika varor i små butiker utmed medinans vindlande gränder. En gång i tiden fylldes torget av de dödsdömdas avhuggna huvuden; idag, knappt två sekler senare, handlar det istället om ivriga försäljare på jakt efter förmögna besökare. Berber, araber, ormtjusare, krymplingar, hantverkare, envisa spådamer och strövande turister hotar tillsammans bokstavligen att spränga de trånga gatorna.

Det myllrande folklivet fortsätter med dygnets timmar som ett evigt pågående skådespel. När kvällstimmarna infunnit sig intas kokande gethuvuden och rykande grillspett vid små bord som placerats i föreställningens centrum. Har du tur kan du även få en stekt ödla som sägs bota det mesta. På en plats som tycks vara hämtad ur "Tusen och en natt" är det lätt att bli förtrollad.

- Det finns inget i morgon, hävdar mannen bland sina keramikkrukor och ler pillemariskt åt en ny turist som fingrar på ett havsblått keramikfat.

Marrakesh intensiva folkliv fascinerar. Men samtidigt kan soukernas trängsel, kvava luft och enträgna försäljare trötta ut även den mest tålmodiga turist. Då kan det vara lämpligt att styra kosan mot något av stadens många badhus - eller hammam, som de egentligen kallas. Till badhusen kommer unga som gamla, vanligtvis en gång i veckan, för att rena sig till både kropp och själ. Dock inte män och kvinnor samtidigt. Åtskillnaden mellan kvinnor och män är i denna stad lika självklar som dagens övergång till natt.

Bakom oansenliga väggar ångar systerskap och stolthet bland mustiga kvinnokroppar under morgonens timmar. Männen kommer senare på dagen. I smala springor vilar resterna efter åratals bad och hundratals ömsade skinn. Det påminner om snåriga hennamönster som letar sig upp efter en rodnande bruds händer och fötter.

Jag andas ut de sista ångorna i hammamens trygga värld och stänger dörren bakom mig. Huden känns frisk och len, men snart letar sig svettdropparna åter fram.

- Ta vägen till Essaouira, säger taxichauffören och rullar ner fönstret ännu några centimeter.

Ja, varför inte? Följande morgon bär dagsutflykten västerut mot Atlantens vågor.

Behagligt strandliv

Essaoira välkomnar Marrakesh solstekta besökare med fem grader lägre temperatur och avlöser det intensivt myllrande folklivet med ett befriande lugn, allt inramat av havets azurblå färg. Historiens fotspår löper sida vid sida med nutidens avtryck, och en alldeles speciell atmosfär sprider sig innanför stadens murar.

I den gamla fiskehamnen samlas försäljare, tiggare och lekfulla barn. Turbanprydda män döljer ökenskatter i heliga kistor av guld. Frodiga kroppar rör sig osynligt bakom färgrika kaftaner. Som skrämda flugor flyr de turisternas kameror alltmedan moderna blixtar klyver himlen och bländar mörka ögon bakom skimrande höljen av tyg.

- Använd ögonen istället, säger en mahognyfärgad man åt rodnande vita kroppar i Bermudasshorts och placerar handen framför linsen på deras lilla engångskamera.

Nyfikna turister fingrar på handgjorda mattor, luktar på kryddor och provar stickade tröjor. Lättklädda kvinnor på väg från stranden föder hungriga blickar och uppskattande leenden hos de marockanska männen. I deras liv är blottade kvinnokroppar vanligtvis heliga juveler bakom hemmets väggar. Väsande bonjour fyller luften och får den besvärade blonda kvinnan med solkyssta axlar att sucka tungt.

- I take you east to the dessert, säger en intensivt leende berberman som plötsligt dyker upp vid min sida. Then we go to the mountains and ski down the hills.

Jag blir en smula förbryllad. Snö på sommaren, är det möjligt?

- Yes, for you, fortsätter mannen. 500 dirham, 500 dirham. Yallah yallah...

Spåren av ett gammalt hippieparadis och konstnärstillhåll syns här och där i Essaoira. Lugnet och fridfullheten är ständigt närvarande. En och annan surfare strövar barfota förbi uteserveringarna på Place Moulay Hassan. Morgondagen föder nya möjligheter i jakten på den perfekta vågen.

Solen lyser på vita stenhus med havsblåa fönsterkarmar. Gula blommor klättrar utefter krackelerade stenväggar alltmedan Atlantens vågor sköljer in över de långa badstränderna. Vid hamnen lastas nyfångad fisk i land. Dagens fångst vilar som strandade sälar på sotiga grillar. Ljummen nyfångad havsabborre med citron känns som ett lämpligt lunchalternativ.

Text: Lisa Söderlindh
Foto: Morrocco Tourism Board

Fler reportage

Fotoreportage:
Bahamas

Bahamas

Landet med sjuhundra paradisöar och världens klaraste vatten.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.