En hemlighetsfull arkipelag

En hemlighetsfull arkipelag

På Langkawi är det sorglösa, stillsamma dagar med tårna i den finkorniga sanden som lockar.

Tropiska paradis kan beskrivas på många olika sätt. Ett av de malaysiska stavas Langkawi och omnämns ofta så här: "En mystisk, magisk ö med långa vita stränder, och ett klart och smaragdgrönt hav med temperaturer vi knappast kan föreställa oss."

Mitt första möte med Langkawi, som ligger vid Malaysias nordvästkust och strax söder om den thailändska gränsen, är av ett helt annat slag. I lobbyn till det rofyllda strandhotellet får jag helt oväntat uppleva ett gräl på elitserienivå. Ett äldre par står och har en lågmäld dispyt på svenska. Ursinniga och stela visar de sina vassa små tänder, och verkar färdiga att morrande sluka varandra mitt framför näsan på oss.

Det visar sig att de är rejält osams om hur många öar som ingår i ögruppen där Langkawi är huvudön.

- Nittionio, fräser kvinnan.

- Nehej du, när det är lågvatten är de hundrasex. Det står i guideboken, bjäbbar mannen.

Sju öar hit eller dit är knappast det man tänker på under inflygningen till Langkawi. Det är snarare de grönvita oregelbundna pluppar som breder ut sig under flygplanet, pluppar som så småningom visar sig vara kompakt djungelgrönska inramad av mjuka sandstränder och kokospalmer. Paradisvarningen är befogad.

Stilla strandliv

På Langkawi har man en alldeles egen förklaring till varför stränderna är vita. Enligt legenden dömdes prinsessan Mahsuri på 900-talet till döden för äktenskapsbrott trots att hon hävdade att hon var oskyldig. När hon så småningom avrättades rann inte rött blod utan vitt, och vips fick stränderna sin nya färg.

Sant eller inte. Det är i alla fall många som besöker prinsessans vita marmorgrav, vilken ligger i en trädgård drygt en mil utanför den lilla huvudorten Kuah.

Att Langkawi har varit piraternas och sjörövarnas favoritö känns som en avlägsen tanke idag. Det här är en mycket lugn ö vid Malackasundets mynning. Mer mysturism än massturism.

Återigen är det lätt att uttrycka sig med gängse paradisbeskrivningar som "ön är perfekt för alla som vill njuta ett stilla strandliv med lata dagar i vänlig atmosfär".

Det är svårt att värja sig mot den beskrivningen. De långa stränderna och den varma sanden där små krabbor springer benen av sig, lockar. Precis som eftermiddagsnöjet att bara ligga och småplaska i vattenbrynet och låta vågorna skvalpa mot kroppen. Inte ens världens mest envisa badkrukor behöver bekymra sig om att frysa om bröstvårtorna.

Men märkligt nog är det få besökare som kommer så långt som till vattenbrynet. De flesta stannar vid hotellens bekväma poolområden. Kanske beror det på att havet inte är så glasklart som det står i broschyrer och böcker. Dyningar samt ebb och flod river upp sanden för exempelvis snorkel- och dykentusiaster.

Obebodda öar

Langkawi hör inte till de mest yrvakna semestermålen i Malaysia. År 1987 kom startskottet för en storsatsning som genomfördes av ögruppens egen skärgårdsdoktor Dr Mahathir bin Mohamad, idag landets ständige premiärminister.

Under några år på 1970-talet arbetade han här, och tog intryck av människorna och naturen. Övertygad om huvudöns möjligheter som semesterparadis blev Langkawi 1987 skattebefriat samtidigt som riktigt exklusiva hotellanläggningar började byggas ut.

Alla satsningar till trots är Langkawi fortfarande en relativt idyllisk ö. Och eftersom Malaysia liksom de andra tigerekonomierna drabbades av en konjunktursvacka för några år sedan dämpades i alla fall exploateringstakten en aning.

Några "måsten" till sevärdheter på ön finns inte, det är befriande. Huvudön, där huvudorten Kuah ligger, har flera fina stränder och badorter. När man har betat av dem, går det att med snabba, flatbottnade båtar se sig om bland de hundratalet obebodda öar som finns inom räckhåll. Öar vars nedre delar är perforerade av gångar och grottor. Det är bara James Bond som saknas.

Pulau Dayang Bunting är näst störst, och mest känd för den djupa färskvattensjön med vatten som sägs öka kvinnors fruktsamhet. När man närmar sig ön ser man tydligt att konturerna liknar en gravid kvinna som ligger på rygg, Det är vackert.

Trovärdigheten i legenderna är det återkommande samtalsämnet bland gästerna i poolbaren, vid frukostbuffén och under middagsdrinken.

- I den här atmosfären är det rena semestern att tillåta fantasin skena iväg, hör jag en kvinna säga till sin väninna.

Deras lågmälda samtal under de långa eftermiddagstimmarna avbryts av en upprörd röst. Den svenske mannen släntrar igenom poolområdet med slokande huvud samtidigt som han pratar i mobiltelefon.

- men hon ville inte följa med och titta på krokodilfarmen och då blev jag arg och kallade henne reptil. Ja, det var dumt men jag kunde bara inte låta bli!

Text: Atti Soenarso
Foto: Bill Hubdell & Tourism Malaysia

Fler reportage

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.