Taubes Vinga

Taubes Vinga

Karga klipphällar, vresiga vindar, poesi och sinnlighet. Omsvärmad, smekt av vind och hav. Omsjungen. Vinga är hemlängtan och sista farväl, en utpost mot främmande kontinenter. En dryg timmes båtfärd från Göteborg, innan vida havet mot Danmark planar ut.

Karga klipphällar, vresiga vindar, poesi och sinnlighet. Omsvärmad, smekt av vind och hav. Omsjungen. Vinga är hemlängtan och sista farväl, en utpost mot främmande kontinenter. En dryg timmes båtfärd från Göteborg, innan vida havet mot Danmark planar ut.

Vinga är så mycket mer än bara "en ö med en fyr"; här finns en levande miljö där vild natur förenas med musikalisk kulturhistoria och lotsarnas arbetsvardag. I Vingas hamnfamn möts seglare på strandhugg, båtmän, lotsar och vindrufsiga naturnjutare. Året runt.

Vinga har fungerat som fyr- och lotsplats sedan 1600-talet. Fartyg och människor har passerat, i storm och stiltje. En gång fanns här bostäder, skola och ladugård, kor, höns och får. Kring 1900 levde ett 40-tal personer på ön. En av dem var Evert Taube. Han föddes 1890, samma år som den nuvarande fyren stod klar.

Familjen Taube bodde på Vinga mellan 1889 och 1904, då Everts far, Carl Gunnar Taube, var fyrmästare. Evert växte upp i en syskonskara på 8 barn och tillbringade sina 15 första år på Vinga. Det var år som kom att prägla hela hans liv och konstnärskap, där fantasi och minnen ständigt vävdes samman. Idag är en del av barndomshemmet, Fyrmästarbostaden, inrett som ett museum.

Numera bor ingen på Vinga; den siste bofaste fyrmästaren lämnade ön 1976. Fyrens blink sköts med automatik från fastlandet och Utkiken är nerlagd - men Vinga är ändå befolkad största delen av året, av lots och fritidsgäster.

Den övriga bebyggelsen som finns kvar på Vinga ligger dels vid fyren och Fyrmästarbostaden, dels i hamnen kring Biskopsgården där lotsarna huserar.

Vinga lämnar ingen oberörd, vare sig man åker dit på badutflykt, seglar ut en hösthelg eller vandrar omkring på ön en vårvinterdag när isen just har släppt. Naturen är vild och karg. Mjuka hällar och klippklyftor, vresig snårskog och strandängar. Lavar, blåmusselskal och snäckor i viken. Det tar flera timmar att gå och klättra runt Vinga, trots att högsta punkten bara är 20 meter och hela ön täcker en yta på 1 kilometer gånger 500 meter.

Fyren på Vinga har ännu inte slocknat. Hon blinkar sina två blink var 30:e sekund, ut över mörk himmel och evigt hav, som en vakande vän i natten. Tillsammans med den kuriösa båken är hennes siluett en trygg blickpunkt i farleden.

Tio distansminuter och en evighet från Göteborg, är Vinga ett både brutalt och sinnligt sagolikt utflyktsmål. Soliga vårdagar och regnpiskande höstkvällar, såväl när sommaren blommar som när snön bäddar landskapet i vitt.

Text: Susanne Hushagen
Foto: Kjell Holmner

Fler reportage

Fotoreportage:
Arizona

Arizona

Comboys, indianer, öken och så förstås Grand Canyon.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.