St. Andrews - en resa till golfens vagga

St. Andrews - en resa till golfens vagga

Det är lätt att bli lite högtravande när St Andrews kommer på tal, men för en golfare är ett besök i den lilla skotska staden ungefär som att komma till himlen. Vår reporter Jens Lind har varit där och sökt sanningen bakom myterna.

Varje sann pilgrim inom golfsporten vill inget hellre än att någon gång i livet få besöka spelets urhem, beläget just där havet tar vid på den skotska östkusten i grevskapet Fife. Ändå blir många resenärer överraskade av sitt första möte med den omtalade helgedomen.

Själv stod jag häpen, på lite avstånd, och undrade om jag verkligen hade kommit rätt. St Andrews gav intryck av att vara den gråaste platsen i världen. Gråa moln, gråa hus och gråa människor som hastigt skyndade för att undkomma regnet. Det kändes som om någon hade vridit en skurtrasa över staden. Vi spejade efter de berömda banorna, men allt vi såg var gröna och platta hedar med några besynnerliga kratrar. Jag kom att tänka på vad Sam Snead, en av tidernas bästa golfare, sade när han första gången blickade ut över samma fält. "Men titta, här ligger ju en övergiven gammal golfbana".

Vid första anblicken är det ungefär så som golfens födelseplats ser ut. The Old Course i St Andrews liknar helt enkelt inget annat som finns i golfvärlden. Vi skådar ut över vidöppna fält med enbuskar, som på grund av den ständiga vinden aldrig tillåts växa sig högre än någon meter. Vi ser enorma hål till bunkrar, och greener som är så stora att spelarna nästan tappar orienteringen.

Många hål är dessutom "blinda", det vill säga sikten är skymd, och man får helt enkelt gissa sig till mellan vilka kullar man ska spela bollen. Även de främsta spelarna i världen säger att The Old Course kräver ett livslångt lärande.

Om detta hade varit en ny golfbana skulle arkitekten ha idiotförklarats. Men eftersom det rör sig om en plats där golf har spelats i mer än 500 år, är St Andrews istället själva sinnebilden för hur en skotsk golfbana vid havet ska se ut.

Ingen enskild person kan heller ta åt sig äran av skapelsen. St Andrews har helt enkelt uppstått till följd av människans lust att leka. Eller som en skribent uttryckte saken: "Det är Guds hand som format dessa välsignade hål."

Det slår det mig att jag har sett fram mot denna resa nästan så länge som jag kan minnas. Den första besvikelsen över den grå inramningen försvinner så fort molnen börjar lätta och den första pinten öl är intagen på en av ortens mysiga pubar.

På eftermiddagen har vi starttid på The Old Course, vilket ger oss tid att undersöka hjärtat av staden. St Andrews är en av Skottlands äldsta städer och en charmig bekantskap även för icke-golfare. Förutom golfen kan St Andrews stoltsera med att ha landets äldsta universitet, grundat 1411. Dessutom finns en katedral som tog 150 år att bygga och som snart firar tusenårsjubileum.

Om man får tro legenden grundades staden av en gudasänd grekisk munk vid namn Rule, som sköljdes i land nära floden East Neuk of Fife. En hövding från trakten skyndade sig dit för att jaga iväg främlingen, men hejdade sig när han över nejden såg ett vitt kors uppenbara sig mot den blå himlen. Munken Rule kunde bosätta sig i staden, och det vita korset mot den blå bakgrunden blev Skottlands flagga.

Munkar och myter i all ära - det är ändå golfen som har satt sin prägel på St Andrews. Överallt blir man påmind om stadsbornas djupa kärlek till sporten. Mitt i staden kommer småkillar cyklandes med golfkärran på släp, och i varje kvarter finns affärer och pubar som har anknytning till leken som gjort staden berömd över hela världen. Ett tvärsnitt av befolkningen återfinns på den berömda puttinggreenen Himalaya, som ligger bredvid The Old Course.

Det kostar bara 70 pence att spela på denna fascinerande berg-och-dalbaneliknande green. Här finns tanter med handväska, unga tjejer i högklackat och golfare av mer traditionell sort i en intressant blandning. Ett besök här kan verkligen rekommenderas!

Den äldsta dokumentationen om golf i St Andrews är en lagtext från mitten av 1500-talet som förklarar linkslandet norr om staden som ett friluftsområde för stadsborna i all framtid. Denna lag gäller än i dag. Fortfarande spelar ungdomar upp till 16 år gratis på många av stadens banor, och även högre upp i åldrarna åtnjuter stadsborna kraftigt rabatterade greenfees.

Bara detta faktum gör St Andrews till ett märkligt fenomen. Till skillnad mot andra kända banor i världen är St Andrews inte förbehållen ett fåtal.

Efter en vandring på den mysiga gatan South Street, beger vi oss till St Andrews mest berömda utflyktsmål - det artonde hålet på den gamla banan. Kring den sista greenen finns alltid publik som med stor nyfikenhet följer fyrbollarna som spelar in på det jättelika puttningsområdet. För de flesta spelare är detta ett ögonblick som de aldrig kommer att glömma. Stundens allvar märks inte minst genom alla enkla missar som åskådarna bjuds på.

Alldeles intill sista greenen ståtar Royal & Ancient väldiga klubbhus, som är golfens verkliga maktcentrum. R & A har ansvaret för sportens regler och är en av världens äldsta golfklubbar. Denna privata klubb har dock ingen egen bana, utan medlemmarna spelar på någon av de fem kommunala banor som breder ut sig på St Andrews friluftsområde, nämligen Old Course, New Course, Jubilee Course, Eden Course och Strathtyrum Course. Dessutom finns en enklare niohåls bana vid namn Balgrove Course.

En golfare som längtar efter att känna historiens vingslag vill förstås beträda The Old Course. Men det gäller att vara ute i god tid med sin ansökan. Starttider som bokas just nu per telefon ligger ett år fram i tiden... Den som spontant dyker upp i staden ska dock inte misströsta. Varje dag är det nämligen lottdragning om starttider, och är man en ensam spelare är chanserna riktigt hyggliga att komma ut. Tänk bara på att The Old Course är stängd på söndagar. Greenfee på Old Course är under högsäsong - april till oktober - 85 pund och under övriga året 60 pund.

Är det någon som undrar hur det var att spela banan?

Tja, det är svårt att erkänna det, men jag har av någon besynnerlig anledning aldrig varit så nervös på en golfbana. Ändå gällde det varken någon tävling eller en prestigefylld match. Det handlade bara om att beträda helig mark, vilket uppenbarligen var fullt tillräckligt för denne resenär skulle börja darra i hela kroppen.

Startern, som fungerar minst lika mycket som psykolog, noterade min oroliga uppsyn och sade vänligt: "Oroa dig inte, så här känner alla som ska spela här. Det brukar oftast ordna sig."

Det är som St Andrews, i sin oändliga vishet, har tänkt på hur folk känner sig på första utslaget. Ettan på The Old Course är ett av golfvärldens lättaste utslag. Man kan slå 100 meter snett både till höger och vänster och ändå vara kvar på fairway.

Det fanns således inget att skylla på när bollen seglade ut i en vid båge åt höger. Motvinden gjorde att skruven tilltog, och till min förfäran såg jag att det omöjliga faktiskt var på väg att hända. Bollen försvann utanför banans gräns, vilket ingen riktigt kunde påminna sig när det hände senaste. Med minsta möjliga marginal undgick en stackars barnfamilj på strandpromenaden att bli träffad.

Därefter började den långa och omtumlande vandringen i golfarens himmelrike. Det var vackert, spännande och oändligt händelserikt. Men gudarna ska veta att det sannerligen inte var enkelt.

Trots alla vedermödor längtar jag alltid tillbaka. Bara att få göra om det där första utslaget skulle vara värt hela resan.

Text: Jens Lind

Fler reportage

Fotoreportage:
Golf i Skottland

Golf i Skottland

Golfens moderland erbjuder några av världens vackraste, grönaste men också svåraste banor.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.