Karnevalen i Venedig

Karnevalen i Venedig

Beläget mellan Europa och vad som en gång var gränsen till Asien, utvecklades Venedig som självständig handelsstad för över tusen år sedan. Men det var under medeltiden som den numera så berömda karnevalen började anordnas.

När jag steg av vaporetton vid Markusplatsen blev jag egentligen inte förvånad över att regnet öste ned. Karnevalen i Venedig pågår under tio dagar i februari, årets dystraste månad. Skulle denna vindpinade piazza kunna bli skådeplatsen för världens största maskeradbal? Jag skyndade mig hukande till mitt hotell och bad stilla om vackrare väder till morgondagen.

Och turistguden hörsammade min bön. När jag vaknade nästa morgon och kisade ut över den lilla innergården till Locanda Casa Querini, kunde jag skymta lite blått ovanför de uråldriga fasaderna som omgav mitt nya hem. Dags att gå ut och bli del av il Carnevale!

Att bära mask är ett måste, så jag styrde kosan mot Stefano Nicolaos skrädderi vid Rialtobron. Stefano är mästaren bakom kostymerna till filmer som Farinelli och Marco Polo. På vägen dit korsade jag åter Markusplatsen, och nu förstod jag varför Napoleon kallade den för "Europas elegantaste vardagsrum".

Platsen vimlade redan klockan halv nio av ansiktsmålare, akrobater och underbart utklädda personer, som vandrade omkring parvis. Alla paren hade identiska masker av den typ som blev populära kring 1980 när Venedigkarnevalen återupplivades. Prydda i sprakande färger, och utsökt dekorerade i guld och tyll, lät sig dessa par fotograferas av beundrande förbipasserande.

För att ta sig till Rialto, tar man antingen vaporetton, eller så följer man skyltarna genom labyrinten av gator som utgår från Markusplatsen. Efter tjugo minuters letande runt gathörn och prång befann jag mig i Stefanos studio inför denne långe, gladlynte och krullhårige man, omgiven av sina 12 assistenter. Från början utbildade sig Stefano till scenograf och kostymdesigner.

- Jag är Venedigs ende skräddare som inte är son till en skräddare, säger han.

Det var tack vare återupplivandet av Venedigkarnevalen som Stefano, liksom många andra i hans skrå, kunde återvända till sin hemstad och numera ta ut höga priser för kostymhyra. Men man behöver inte spendera mängder. Det finns massor av små affärer runt Markusplatsen där man kan hitta slängkappor, masker och diverse huvudbonader till rimliga priser.

Stefanos assistenter tillät mig att gå längs de oändliga raderna av klädstänger som kantade vägen ut ur provrummet. En sektion ägnades åt renässanskostymer, en annan åt 1700-talet och en tredje var fylld med kostymer av det originellare slaget - många från Orienten och några som såg ut som Kejsar Napoleons kröningsdräkter.

Jag beslutade mig för att priserna var för höga, så jag strövade tillbaka via Calle della Bande. I en av affärerna, Il Canovaccio, hittade jag en fantastisk kollektion masker, med allt från glada till ondskefulla uttryck. Det var katter och fåglar, djävlar och gycklare. Till slut köpte jag "Bauta"-masken, en vit mask med stor putande överläpp, välbekant för alla som sett Joseph Loseys film Don Juan. Med masken, en trekantig hatt och en svart kappa var jag redo att ansluta mig till alla de andra posörerna.

Jag rörde mig teatraliskt tillbaka mot Markusplatsen, och när jag närmade mig mötte jag aristokrater och kurtisaner som bugade när de passerade mig. Detta är en av de charmiga karnevalstraditionerna - alla maskerade deltagare hälsar på varandra, men bara på varandra, som om vi inte såg de andra.

På Markusplatsen spelade nu ett österrikiskt band, Jugend & Stil, musik av Strauss, och några par tog chansen att dansa vals i trängseln. Solen hade kommit upp över fasaderna till Procurate Nuove, en kontorsbyggnad från 1700-talet som nu hyser några av stadens främsta kaféer. Jag kände plötsligt att det var alldeles för varmt att behålla masken på, så jag styrde stegen mot Caffè Florian, för att få lite lunch och kanske möjlighet att byta om.

Florian, beläget på Procurates bottenplan, öppnade år 1720 och sägs vara ett av världens äldsta kaféer. Det var välkänt redan innan Mozart föddes, och långt före Donizetti, Rossini och Verdi gjorde den nyskapande venetianska operan till en av Italiens främsta konstformer. Dickens, Proust, Lord Byron och Goethe - alla har de druckit kaffe här.

Efter totalrenoveringen på 1800-talet är Florians uppdelat i en rad sammanhängande salonger, där sammetsklädda bänkar pryder hörnen och där folk sitter kring små marmorbord.

Jag slog mig ned i salongen för icke-rökare, Sala Della Stagioni, där en grupp mycket verklighetstrogna renässanskurtisaner visade upp sig inför de förbipasserandes blickar. Det är en av finesserna med Caffè Florian - dörrarna och väggarna ut mot Markusplatsen är helt av glas, vilket gör att man kan iaktta allt som händer där, och de som går förbi utanför kan förtjust blicka in i lokalen.

När jag befriat mig från min utstyrsel på eftermiddagen, följde jag skyltarna österut mot Ponte dell'Accademia, den högt välvda träbron som leder fotgängare över till Peggy Guggenheim-museet och Palazzo Giustinian, där Wagner satt och skrev största delen av sin Tristan und Isolde.

När jag befann mig mitt på bron seglade en vit flygel förbi, fastsurrad på en liten båt, och på dess lock dansade en graciös ballerina. Detta tycktes mig symbolisera ungefär vad karnevalen i Venedig går ut på. Det finns en atmosfär av total individuell artistisk frihet. Man kan klä sig hur extravagant som helst utan att någon stirrar. Man kan gå omkring på styltor eller segla omkring på kanalen och spela Gershwin på en flygel i miniatyr, och folk bara ler. Eller så kan man bara titta på alla de andra, utan att uppfattas som en tråkmåns. Det är ren och äkta feststämning.

Karnevalens givna höjdpunkt är Tiepolo-balen, som varje år hålls i Palazzo Pisani-Moretta, inte långt ifrån Accademia-bron. Den anordnas av en äkta venetiansk baronessa och är uppkallad efter Giambattista Tiepolo, 1800-talets mest framstående venetianske konstnär.

Tiepolo visade sig vara sinnebilden för sann prakt. En trio spelade Boccherini medan gästerna anlände till pontonen (det är alltid bäst att komma med båttaxi till sådana här evenemang, eftersom det är lätt att gå vilse bland Venedigs bakgator). Med ett glas "Bellini" i handen, stod jag på pontonen som sinnrikt givits formen av en stor, flytande bok.

En trumvirvel från Palatsets marmortrappa gav signal om att vi var välkomna till bords. Det var en fantastisk syn att se så många utklädda till Casanova, Napoleon och Borgia ta de dyrbara stegen uppför marmortrappan.

Men karnevalen i Venedig behöver inte kosta en förmögenhet. Slå dig ned på Markusplatsen och il Carnevale utspelar sig mitt framför ögonen på dig. En aldrig sinande ström av underhållare, utklädda festivaldeltagare, akrobater och musikanter passerar genom staden, från tidig morgon till sent på kvällen. Och om en mask är för dyr att köpa, kan man få ansiktet målat för en mindre peng, varefter man smälter in perfekt.

Om jag skulle ge ett sista råd på vägen, skulle det vara att boka lång tid i förväg. Att bo på hotell i Venedig är aldrig billigt, och priserna stiger ytterligare under karnevalen. Enda sättet att klara sig rimligt undan är att reservera i god tid före Napoleon!

Text: Adrian Mourby

Fler reportage

Fotoreportage:
Splendido Portofino

Splendido Portofino

En av världens mest kända semesterorter. Ett av de främsta hotellen.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.