Kapstaden

Kapstaden

Kapstaden påstås vara en av världens vackraste städer. Och här finns onekligen en hel del att titta på, förundras över och fascineras av. Tankeställarna får du på köpet.

Kåkstadselände och swimmingpooler. Modeshower i tjusiga shoppinggallerior och färgade arbetslösa män i trasiga kläder. Överdådiga bufféer och majsgröt. Det går inte att blunda för kontrasterna i Kapstaden, ett av Sydafrikas populäraste resmål.

Den sociala situationen, framför allt för majoriteten färgade, är fortfarande svår. Många av dem bor i så kallade townships, kåkstäder, och på vägen från flygplatsen ser du en del av dem. Klassklyftorna är stora. Närmare två, kanske tre miljoner människor lever i townships. Den exakta siffran är det ingen som känner till. Även om det sägs att kriminaliteten inte är större i kåkstäderna än i någon annan storstad, uppmanas besökare att inte promenera ute på mörka gator om kvällar och nätter.

Allt det här får jag berättat för mig av Bill och Harriet Rupert, ett äldre sydafrikanskt par som sitter vid kafébordet intill mig i det gigantiska köpcentret Waterfront. De ser mitt block, och undrar vilka mina intryck är. Men inledningsvis oroar de sig för att jag ska skriva "något dåligt om vår vackra stad".

- Det är inte farligt att åka till Kapstaden bara man som turist inte skyltar med sina värdesaker, säger Bill Rupert.

- Eller är ute i stadsdelar där man som turist inte har något att göra, i alla fall inte efter mörkrets inbrott, fyller hustrun i.

Naturupplevelse

Då berättar jag om ett restaurangbesök ett par dagar innan. Ett besök som minst sagt gav upphov till blandade känslor. Jag och mitt sällskap satt på en uteservering i Camps Bay. Mitt framför restaurangen stannar plötsligt två bilar. Ur varsin bil kliver två synnerligen upprörda män. En av dem drar en pistol, osäkrar den och siktar mot den andre. Vi hade kunnat röra vid båda två, så nära var de. Så småningom lugnade männen ner sig, men lämnade kvar en stark känsla av olust.

- Välkommen till Sydafrika! sa servitören och hällde upp vinet.

Jag frågar paret Rupert om såna här händelser är vanliga. De säger just ingenting, utan ser bara beklämda ut. Bill berättar till slut att det finns restauranger där en vakt står vid entrén och visiterar gästerna innan de får sätta sig till bords. Det visar ju i alla fall att de restaurangerna tar gästernas säkerhet på allra största allvar. Och så beklagar de djupt att jag fick uppleva den obehagliga händelsen i Camps Bay.

För att bryta den tryckta stämningen frågar Harriet Rupert om de får dela med sig av sina utflyktstips. Att jag har rest tusen mil för att komma till Kapstaden, och inte ska se mer av Sydafrika, tycker de är "mindre väl genomtänkt".

Men de är nöjda över att jag har varit på Taffelberget, 1,086 meter högt och ett av Kapstadens absolut vanligaste vykortsmotiv. Sedan berättar de, i mun på varandra, att det finns planer på att förklara bergskedjan som nationalpark, och att berget har 3,000 växter som bara trivs här. Ja, på hela jordklotet. Bara en sån sak! Och visst är det en nästintill magisk naturupplevelse att komma upp på toppen när det är strålande sol och vindstilla. Att stå uppe på det 350 miljoner år gamla granitberget och titta ut över Kapstaden, Atlanten och de kullar och bergstoppar som ramar in själva staden är upplevelsebonus.

Vingårdar

För den stora skaran trädgårdsturister är Kapstaden och dess omgivningar värt ett glädjeskutt. I Kirstenboschs botaniska trädgård, som klättrar upp för Taffelbergets östra sluttning, finns idag drygt 4,000 arter från hela Sydafrika. Och inte oväntat har Carl von Linné haft ett finger med i historien även här. På 1770-talet skickade han två av sina lärjungar till Kaphalvön. Uppdrag: Att utforska floran. Den ene, Carl Peter Thunberg, kallas än i dag för den sydafrikanske botanikens fader.

Det är ingen hejd på vad paret Rupert tycker att turister bör se och göra. Shopping i all ära, men det är utflykterna som gör resan värd att minnas menar de och rabblar i rask takt upp Godahoppsudden, pingvinstranden Boulders Bay med tusentals vilande, badande, illaluktande pingviner, den vindlande, svindlande vackra dalgången Hout Bay. Sedan tappar jag intresset tills jag hör "alla vällagade måltider serverade med sydafrikanska viner till. Oh, vilka upplevelser att ta med sig hem".

- Ja, hyr en bil och far omkring i Wineland, vindistrikten, minst en hel dag, säger Harriet Rupert och berättar entusiastiskt att på mindre än en timme kommer man till flera olika attraktioner.

Bill fyller genast i och tillägger att vingårdarna är generösa med att ta emot besökare, att de flesta har ett besöksrum där man kan prova och handla viner. Paarl, Stellenbosch och Franschhoek ligger alla i vindistriktet och är bra utflyktsmål.

Vid det här laget har jag börjat fundera över om det äldre paret har ett förflutet i de sydafrikanska turistmyndigheterna. Men jag slår den tanken ifrån mig. För det finns mycket de inte berättar. Att Nelson Mandela satt fängslad på Robben Island under 18 år, nämner de märkligt nog inte alls. Inte heller att ön har status som världsarv, och är ett av Kap-områdets stora besöksmål med flera guidade turer per dag. Turister kommer från hela världen för att besöka fängelset som Nelson Mandela delade med som mest 4,800 fångar. Så sent som för tio år sedan släpptes de sista fångarna.

Skapa sin egen framtid

På den före detta fängelseön guidas besökarna av före detta fångar. De arbetar sida vid sida med sina före detta vakter. Speech Sobowa satt här mellan åren 1976 och 1991. Hans sätt att beskriva det dagliga livet är lågmält och dramatiskt.

- Nej, jag känner ingen hat eller bitterhet. Vi måste lägga det förflutna bakom oss annars blir det aldrig bättre. Det vore fel mot min dotter och hennes generation att överföra hatet och bitterheten på dem. De måste få en verklig chans att skapa sin egen framtid.

Man ska vara ett snörphjärta för att inte bli berörd av de förhållanden fångarna levde under. På väg tillbaka till fastlandet är stämningen annorlunda. Eftertänksam. Med Sydafrikas historia i minnet förvånas jag över hur olika sydafrikaner ser ut. Bland alla ansikten syns drag av forna tiders många besökare och slavarbetare; holländare, portugiser, engelsmän, västafrikaner och indonesier för att nämna några. Då plötsligt slår det mig att turistbroschyrernas slogan är lika oskyldig som sann: I Kapstaden möts världen på ett enda ställe.

Text: Atti Soenarso
Foto: South African Tourism

Fler reportage

Fotoreportage:
Sydafrika

Sydafrika

Ett fascinerande land med en storslagen natur och ett minst sagt spännande djurliv.
Se bilderna...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.